Hur skapar vi ”drömmen om Sverige”?

Finns det något som kan kallas ”drömmen om Sverige” och hur får vi i så fall människor att uppnå den? Ett viktigt steg åt det hållet är att minska trögheten i det svenska samhället. Det måste gå snabbare att få bostad, jobb och en meningsfull tillvaro i Sverige. Det skriver Adam Cwejman, ordförande för Liberala ungdomsförbundet.

En väldigt stor andel av Sveriges invandrare är arbetslösa eller i arbetsmarknadsåtgärder. Det ser väldigt annorlunda ut i USA. Det är värt att jämföra situationen för invandrare i båda länder. Vi vet alla att ”drömmen om USA” är verklighet. Vad är då ”drömmen om Sverige”, finns det en sådan?

Vad är då skillnaden mellan Sverige och USA som avgör skillnaden i sysselsättning?  Problemet ligger i det svenska samhällets seghet. Segheten finns på arbetsmarknaden, rörligheten är minimal. Ingen kommer in. Segheten finns på bostadsmarknaden som är orörlig och det byggs sällan nytt. Segheten finns i byråkratin som håller kvar människor i väntan istället för att ge dem friheten att förverkliga sig. I vår seghet halkar vi efter. Snitttiden för att ta sig in i det svenska samhället som nyanländ är drygt sju år. Vilken normal människa orkar hålla uppe sin energi och livslust i sju år i väntan på att få arbete och en meningsfull sysselsättning?

Målet med integrationspolitiken är egentligen väldigt enkel: ta bort eller minska de barriärer och hinder som finns för en nyanländ person att etablera sig, med allt vad det innebär, i det svenska samhället.

I konkret politik kan man nämna den folkpartistiska etableringspropositionen som ett exempel på ”undanröjande av hinder”. En individuellt utformad etableringsplan skall upprättas för alla som omfattas av den nya lagen. Planen skall innehålla de åtgärder som den nyanlända tillsammans med Arbetsförmedlingen kommer fram till behövs för att underlätta vägen till arbetsmarknaden. Det handlar om språkutbildning och samhällsorientering, men också om tidig och snabb validering (godkännande) av yrkeserfarenhet och utbildning samt kompletterande utbildningar.

Under en lång tid var många övertygade om att kollektiva åtgärder riktade till specifika invandrargrupper var vägen fram. Stöd till kulturellt självbestämmande, invandrarföreningar och  möjligheter att bevara den egna kulturen. Frågan är emellertid om något av det här gjorde att man fick större tillgång till arbetsmarknaden eller om man snabbare blev en aktiv del av det nya samhället?  Politikens fokus ska givetvis aldrig vara att bekämpa eller förhindra kulturell autonomi och människors vilja att bevara sin kultur. Däremot måste vi ställa oss frågan om det är politiskt önskvärt att förstärka de skillnader som finns, eller rentav skapa nya?

Det är inte säkert att regeringens integrationspolitik är tillräcklig för att lösa problemen med utanförskapet. Men det är svårt att klandra integrationsministern som sitter på arbetsmarknadsdepartementet. De strukturella förändringar som behövs på den svenska bostadsmarknaden och arbetsmarknaden är enorma och svårgenomförda. Sverige är i grunden ett konservativt land och förändringar som ens antyds kan leda till mindre trygghet för de etablerade på arbetsmarknaden kommer förkastas. Integrationspolitik idag är att lappa öppna sår med post-it lappar. Man vill så väl men gör aldrig de åtgärder som på allvar behövs för att läka såret.  Etableringspropositionen är en bra början men det kommer i framtiden behövas mycket större förändringar för att bryta utanförskapet.

Adam Cwejman
Ordförande för Liberala ungdomsförbundet.

Foto: Alexander Fyrdahl