Respekt föder respekt

Det är på oss själva det kommer an om Sverige ska bli ett samhälle som lyckas välkomna de som väljer att bosätta sig här. Om vi alltid tänker på hur vi själva vill bli bemötta så kan vi skapa det inkluderande samhälle vi alla vill ha. Det skriver Anna SteeleKarlström, riksdagsledamot för FP.

Vi lever i en värld som är gränslös. Gränslös därför att det egentligen inte finns några outforskade världsdelar kvar, eller platser som människor inte har beträtt. Gränslös därför att varhelst det finns möjlighet till enkel uppkoppling på dator eller mobil så finns också tillgänglighet till all världens information. En stor demokratiprocess har satts igång på grund av all denna tillgänglighet till information. Gränserna finns på kartan men inte i våra sinnen. Vi reser som aldrig förr, vi möter människor från alla platser på jorden så mycket mer lättillgängligt än någonsin förr. Vi lever i en totalt globaliserad värld. Förståelsen för andra kulturer, religioner och seder har aldrig varit större. Trots detta fantastiska som sker på vår jord så finns det enskilda personer, grupperingar och krafter som anser att alla människor inte är lika mycket värda på grundval av härkomst och kultur.

I alla tider har förflyttningar och migrationer pågått, de har varit en naturlig del av jordens utveckling och nästan ett krav för att nya områden skulle kunna komma att befolkas. Den kraft som människan har inneboende i sig att leta sig nya utkomster och bättre möjligheter har alltid funnits och världens länder skulle inte se ut som de gör idag utan den.

Uppenbarligen följer en del problem med det faktum att vi människor har en inneboende önskan att förflytta oss och befolka nya miljöer. Man kan tyvärr konstatera att det inte längre finns så mycket romantisk nybyggaranda för många av de individer som söker sig till andra världsdelar eller länder.  Ofta är bakgrunden att det råder krig, diskriminering, hungersnöd och naturkatastrofer och själva flytten/flykten sker av total nödvändighet och helt enkelt för att överleva.

De främlingsfientliga influenser och partier som fått allt för stor påverkanskraft i det svenska samhället liksom i hela Europa, får sin energi och drivkraft från de problem som onekligen kan följa när migrationspolitiken inte varit så framgångsrik som kan önskas. Segregation och utanförskap är inte bara ett fenomen i Sverige. Ändå verkar vi inte förstå varför dessa fenomen uppstår. Någonstans finns en känsla av uppgivenhet, som att det krävs oerhörda resurser och insatser för att kunna vända skeppet.

I själva verket finns det en del basala funktioner i vårt samhälle som fallerat en längre tid. Det kan vara mottagande, svenskundervisning och kanske framförallt: Hur lång tid till introduktion på arbetsmarknaden det har tagit för en nyanländ.  Att gå och läsa svenska år ut och år in utan resultat är inte det mest produktiva sättet att komma in i ett nytt samhälle. Inte heller att inte gå och läsa svenska. Att ett land inte tar till vara potentialen av högutbildade personer från andra länder genom att underlätta validering till svenska kriterier är ett resursslöseri utan like. Att stora fackförbund inom LO-sfären inte stävjar främlingsfientlighet och inte släpper in lärlingar med utländsk bakgrund är en skam.

Just nu pågår ett arbete med att förbättra introduktionen för nyanlända på den svenska arbetsmarknaden och i det svenska samhället är det är en av de viktigaste frågorna under den här mandatperioden. Samtidigt har vi ett parlamentariskt läge där ett främlingsfientligt parti kommit in i riksdagen som ständigt motverkar det arbetet. Man skulle kunna förenkla situationen med att säga att det inte är optimalt. Man skulle också kunna känna sådant missmod och säga att läget är katastrofalt. Det tjänar ingen på.

Det vårt land verkligen tjänar på är att se problemen och arbeta med dem. Det är faktiskt ett faktum att vårt samhälle har ett stort behov av att människor från andra länder ska vilja och orka ta sig till Sverige för att bo och arbeta här. Det är vår historia som upprepar sig och kommer att fortsätta att upprepa sig.

I slutändan är det oss själva det kommer an på hur vår framtid kommer att se ut. Om vi ser våra egna fördomar. Om vi förmår säga ifrån när vi hör andras fördomar. Om vi alltid tänker på hur vi själva vill bli bemötta under våra färder jorden runt, på nöjesresor eller när vi själva väljer att bosätta oss på andra platser än att bo kvar i Sverige. Då kan vi få ett inkluderande samhälle där alla har en plats och en mening och lever värdiga liv. Respekt föder respekt. Det är det vi alla vill ha.

Hur vill du bli bemött som turist och gäst i ett annat land? Hur vill du bli bemött på tillfällig arbetsresa i ett annat land? Hur skulle du vilja bli bemött om du flyttade till ett annat land för att arbeta där? Kom ihåg svaren på de frågorna nästa gång du möter någon från en annan kultur i affären eller på jobbet, så har vi kommit långt på vägen till ett inkluderande Sverige.

Anna SteeleKarlström
Riksdagsledamot FP