Lär av de goda exemplen!

Ett år efter etableringsreformen har det gått alltför kort tid för att ge den en definitiv utvärdering, men för dem som går in i sitt andra år av etableringsinsatser har alltför lång tid gått för att man kan tillåta att den misslyckas. Därför måste vi nu lära av de goda exemplen. Det skriver Karin Zelano från tankesmedjan FORES.

En färsk rapport från EU:s statistikorgan Eurostat bekräftar bilden av att Sverige är ett av de länder i EU där skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är som allra störst. Och trots de politiska krafter som gör sitt bästa för att centrera debatten kring val av huvudbonad, religion eller högtider är just den skillnaden Sveriges främsta integrationsproblem.

Med bakgrund av detta infördes den såkallade etableringsreformen den 1 december 2010. I och med det arbetar nu landets 290 kommuner med att ta emot nyanlända invandrare inom ett helt nytt system. Arbetsförmedlingen har fått det huvudsakliga ansvaret för nyanländas etablering i Sverige, men är långt ifrån den enda inblandade aktören. Tvärtom vad som ibland getts intryck av har kommunerna fortfarande en viktig roll att spela, inte minst eftersom de ansvarar för språkundervisning och bostadsförsörjning. I reformens kölvatten har vi sett flera rapporter som har påpekat bristande samförstånd och som resultat sämre förutsättningar för en lyckad reform. Av flera tidningar har reformen även utmålats som ett misslyckande.

Att debatten kring det nya systemet har varit aktiv och stundtals mycket kritisk är ett gott betyg. Det visar främst att reformens mål är högt ställda och att omställningen kräver verklig förändring. Dessutom signalerar uppmärksamheten också att frågan engagerar – något mycket glädjande i tider då man annars kan få intryck av att julklappshets och rulltrappsstress är samhällslivets kärna. Däremot har debatten alltför ofta visat tendenser på att köra fast i kritiken i stället för att lyfta de nya möjligheter som nu finns för ett starkare integrationsarbete.

Lagom till reformens ettårsdag publicerar FORES en ny rapport, ”Lyckad etablering av en ny reform”. Rapporten fokuserar på tre kommuner där man så här långt har haft övergripande positiva erfarenheter sedan införandet av den nya reformen: Värnamo, Solna och Borlänge.

Förhoppningen bakom rapporten är att andra kommuner i Sverige ska kunna ta lärdom av erfarenheterna därifrån i det egna arbetet.

Rapportförfattaren Liyen Chin slår fast att man i alla de tre kommunerna ser att man har lyckats etablera en bra kontakt mellan arbetsförmedling och kommun, något som har underlättat arbetet med att införa reformen. Man har lyckats hitta lokala lösningar som förhoppningsvis skapar bra förutsättningar för de nyanlända att snabbt komma in på arbetsmarknaden. Det civila samhället spelar fortfarande en nyckelroll, såväl som arbetet för att starka arbetsmarknaden och företagsamheten.

Men etableringsreformen är långt ifrån problemfri. FORES uppmärksammade detta i ett tidigt skede, och även den nya rapporten pekar på svagheter och lyfter då särskilt fram tre åtgärdsområden i det framtida arbetet med reformen, på nationell och lokal nivå:

● Flexibilitet – dagens etableringsreform upplevs i många fall som ganska stelbent, vilket hindrar möjligheten till ett lokalt anpassat integrationsarbete.

● Effektivare kommunikation – i synnerhet mellan Arbetsförmedlingen och kommunen. En konkret åtgärd för att underlätta samarbete dem emellan är en samlokalisering avArbetsförmedlingens och kommunens  (integrationsenhets-)lokaler i de fall de inte redan är det.

● Följa upp lotsarna – med dagens system är det svårt för nyanlända att bedöma kvaliteten hos lotsarnas tjänster och lotsarna upplever stora skillnader sinsemellan i kontakten med kommunen. Lotsarnas arbete, som tilldelas en viktig roll i den nya etableringsreformen, borde därför kontinuerligt följas upp och justeras.

Hela Sverige har ett intresse av att reformens ambitiösa ansats besannas. Ett jobb löser visserligen inte alla problem, men många av dem. Vinsterna av en anställning är såväl samhällsekonomiska som personliga – den nyanlände i fråga får genom löneinkomsten möjlighet att forma sitt liv efter tycke och smak, kommunen och staten får en skattebetalare, samhället en medborgare som känner sig delaktig och stark.

Vi är många som välkomnat etableringsreformens tydliga fokus på tidig arbetsmarknadskontakt och incitament för jobb. Av samma anledning är vi också många som följer utvecklingen framöver med spänning. Men om FORES ska få möjlighet att uppmärksamma fler positiva exempel på reformens genomförande måste de påpekade bristerna följas upp och åtgärdas. Bättre julklapp är svårt att tänka sig.

Karin Zelano
Migration, FORES