Dags att dra i nödbromsen

Genom att minska invandringen skapas bättre möjligheter för dem som redan har flyttat hit att bli en del av den svenska nationen. Risken med dagens radikala demografiska förändringar är annars att vi får ett samhälle i obalans och som saknar en majoritetskultur eftersom alla befolkningsgrupper är i minoritet. Det skriver Gustav Kasselstrand (SDU), förbundsordförande, och Jonas Andersson (SDU), migrationspolitisk talesperson.

Nationalstaten Sverige är på väg att avskaffas till förmån för det nya mångkulturella Sverige. Det som ska bort och ersättas slutar inte vid vår historia, kultur samt andra svenska seder och bruk. Att döma av den politik sju av åtta riksdagspartier bedriver ska även svenska folket själva bytas ut till fördel för inflyttade från utlandet. De stora, snabba och oåterkalleliga demografiska förändringarna kommer få konsekvenser för landet på mycket lång sikt, då de eroderar nationalstatens fundament och därmed mycket av det goda vi tar för givet med Sverige.

Avskaffandet av Sverige går undan. Enligt SCB bodde det i Sverige kring år 1970 cirka 6 procent människor som var utrikes födda, men i slutet av 2010 var siffran uppe i nästan 15 procent. Den sistnämnda siffran om 15 procent motsvarar hela 1,4 miljoner människor. Året 1970 hade cirka en av tio utländsk bakgrund i Sverige. 40 år senare år 2010, efter decennier av massinvandring, hade i stället cirka en fjärdedel av landets befolkning utländsk bakgrund. Varje vecka ökar antalet människor med utländsk bakgrund i Sverige med 1 147 stycken (Siffror från SCB, 2011). Motsvarande siffra för svenskar är 147. Det vi ser är således en åtta gånger starkare ökningstakt hos den utländska befolkningen gentemot den svenska. Trenden är också att invandringen ökar från redan exempellöst höga nivåer, tvärtemot situationen i övriga Europa.

Avskaffandet sker vidare genom en segregation som uppstår naturligt till följd av massinvandringsexperimentet. Många är de bostadsområden i landet som helt omvandlats demografiskt genom åratal av negativa nettoinflyttningstal för svenskar och motsvarande höga positiva tal för utrikes födda. Många bostadsområden kan inte ens med den mest generösa av tolkningar kallas för svenska längre. Svenskar flyttar också ut i takt med att invandrare flyttar in. En populär massmedial benämning på detta är utanförskapsområden.

Enligt en rapport av Matz Dahlberg på institutet för bostads- och urbanforskning, IBF, vid Uppsala universitet, nås en brytpunkt redan vid 5 procent invandrare i ett bostadsområde. Då börjar de svenskar som bor där flytta ifrån, medan andra svenskar inte längre vill flytta dit. Roger Andersson vid IBF slog fast att det är “ett väldigt påtagligt undvikandemönster” och att “svenskar undviker att flytta till invandrartäta områden”.

Omvandlingen av Sverige genom radikala demografiska förändringar visar också på historielöshet. Politiker ansvariga för förändringarna har helt bortsett från den viktiga, gamla och naturliga mänskliga gemenskap nationen är. Idén om nationalstaten har vuxit fram under århundraden och har bland annat präglats av centrala händelser i europeisk politisk historia som den westfaliska freden 1648 och den franska revolutionen 1789. En rejäl demokratisering av Europa skedde under den första demokratiseringsvågen under 1800-talet då nationer som exempelvis Italien och Tyskland enades, självständighetskamper tog vid och demokratiska konstitutioner skrevs. Det är ingen slump att det skedde inom ramen för nationalstaten, vilken beredde vägen för demokratisering och det solidariska välfärdssamhälle vi idag åtnjuter. Det beror naturligtvis på att idén om en stat, en nation, möjliggör en stark gemenskap i samhället. Denna gemenskap, som i Sverige vårdats i många generationer, sätts nu på spel.

Att den massiva invandringen kostar mycket vet vi om sedan länge, och det är ett stort problem i sig eftersom finansieringen sker genom nedskärningar i det svenska välfärdssamhället som ju är resultatet av både nuvarande och tidigare generationers gemensamma gärningar. Vi får dock inte fastna i den rent ekonomiska aspekten. Vad som är kanske ännu mer oroande är de effekter som invandringen har på sammanhållningen i det svenska samhället. Vi talar om de effekter som är betydligt svårare att kvantifiera, men där allt pekar på att invandring ger upphov till lägre socialt kapital, avsvenskning, minskad nationell samhörighet och utbredd etnisk segregation. På sikt ser vi att dagens politik leder till ett avskaffande av nationalstaten.

Sammanhållningen hotas idag av att Sverige avskaffar sig självt genom mycket drastiska demografiska förändringar. Förändringarna är för stora på för kort tid, vilket omöjliggör förutsättningar för många som kommer till vårt land att kunna bli en del av den svenska nationen. Hela Sverige riskerar nu att förvandlas till oigenkännlighet om vi får ett Sverige där samtliga befolkningsgrupper är i minoritet och ingen i majoritet. Det här kommer att skapa allvarliga obalanser i samhället. Civilsamhället riskerar att rubbas i grunden när det inte längre finns ett majoritetssamhälle eller en majoritetskultur. Det Sverige som vi beskriver finns redan i delar av landet i dag, främst i storstädernas förorter, och resultatet är skrämmande. Med den utveckling vi ser idag är frågan när, inte om, detta realiseras på nationell nivå.

SDU prioriterar tre områden för att möjliggöra anpassning till civilsamhället, vilket de radikala demografiska förändringarna minskat förutsättningarna för. För det första vill vi inom ramen för asylinvandringen att endast verkliga flyktingar, kvot- och konventionsflyktingar enligt FN:s definitioner, beviljas asyl framöver. För det andra vill vi tydligt skärpa reglerna för anhöriginvandringen, exempelvis genom att kräva uppvisande om att den samlade anknytningen till Sverige är större än till något annat land samt införande av ett strikt försörjningsansvar för anknytningspersoner. Vi vill också på området se en mer selektiv invandring till Sverige, där det ska beaktas vilka möjligheter till anpassning den som vill invandra har. Idag tar vi emot stora svåranpassade grupper med många gånger låg eller ingen utbildningsbakgrund, vilket innebär svaga förutsättningar för anpassning. För det tredje innebär migration både in- och utvandring, och vi tycker därför det är olyckligt att återvandring glömts bort i den svenska integrationsdebatten. Många invandrare sitter idag fast i långvariga utanförskap som varken den enskilde invandraren eller det svenska samhället mår bra av. Till vinst för båda parter vill SDU införa ett reformerat och generösare resebidrag för invandrare som med vissa villkor ska vara lätterhållet, betala resan hem och den första tiden fungera som ett slags återetableringsstöd. Bidraget ska även kompletteras av stora informationsinsatser där myndigheter samarbetar med aktörer så som kommuner och landsting. SDU vill omgående dra i den beryktade invandringsbromsen som inte längre är annat än en ren nödbroms.
 

Gustav Kasselstrand
Ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom

Jonas Andersson
Migrationspolitisk talesperson, Sverigedemokratisk Ungdom