”Snälla” mångkulturalister som mäter ”de andras” kultur enligt en annan måttstock än den som gäller för svenskar, förstör för oss liberala muslimer. Er välvilja och naivitet skapar ett hat under ytan som vi drabbas av. Det skriver Bahareh Mohammadi Andersson, samhällsvetare, aktivist och kommunal kvinnofridssamordnare.
Jag har svårt att hålla min käft när det är någonting som inte känns bra. Sådan har jag varit alltid och ibland har jag fått betala ett högt pris för mitt frispråkiga sätt. Men jag ångrar inget. Jag får ofta utbrott när jag ser orättvis behandling av minoritetsgrupper under ett välvilligt syfte. Jag häpnar över att se hur en del svenskar – som förespråkar all frid och fröjd i mångkulturalismens namn och välsignar i princip vad som helst under mångkulturalismens himmel med undantag för kvinnlig könsstympning – legitimerar de andra brott mot mänskliga rättigheter som begås i namn av kulturer eller gud. Bevis för detta kan jag hänvisa er till en artikel i DN den 22 juni 2012 som skrevs av bland andra Eva Brunne under parollen ”Vi måste visa respekt för rätten att vara annorlunda”.
Integrationspolitiken följer i praktiken samma linje: man anser visserligen i princip att alla borde ha samma rättigheter i Sverige men i verkligheten så lägger ingen sig i ”de andras” kulturer när man utnyttjar kultur och religion för att underkuva individen. Vi tackar för er generositet. Jag förstår att det inte är era döttrar som ska ha oskuldsintyg före bröllopsnatten och jag förstår att det inte är era döttrar som inte kan delta i simlektioner och jag förstår att det inte är era döttrar som tvingas gömma sig under slöjan för att leva ett liv i könsapartheid. Men någon gång i framtiden hoppas jag att ni ska ägna lite tid åt de som är förtyckta i kulturens och religionens namn och vars röster inte hörs. Så länge kan jag rekommendera er att läsa talet som Fadime Sahindal höll i riksdagen den 20 november 2001. Hade ni lyssnat på hennes röst, hade ni lyssnat på hennes önskemål för att förändra mångkulturalisternas bottenlösa blindhet och eventuella naivitet, så skulle Fadime och hennes mördade systrar och bröder skulle kunna leva än idag.
Samtidigt leder denna välvilja och naivitet till att vi liberala muslimer lider av allt hat som skapas under den infekterade svenska varianten av mångkulturalismen. Diskussioner om just invandring, och mest brott, som sker får en extrem kraft i olika forum och mestadels sträcker sig debatten till islam, muslimer och en koppling till fundamentalism.
Ett demokratiskt samhälle kommer alltid att inkludera människor med hemska tankar och handlingar. Problemet är att man kategoriserar människor i olika grupper. Grupper som måste bli representerade för att skapa jämlikhet. Vi bor i ett liberalt och demokratiskt samhälle. De liberala och mångkulturella samhällen som vi lever i vill och ska se alla människor som lika. Men kommer vårt liberala samhälle att kunna ta ansvar för att det finns en balans mellan öppenhet, religionsfrihet samt att bevara mångkulturalismen?
I ett demokratiskt samhälle som Sverige ska man kunna praktisera sin religion utan att detta ska påverka statusen för gruppen som helhet eller går före mänskliga rättigheter. När en myndig kvinna vill använda slöja så ska man enligt demokratiska tankar och värderingar respektera det. Om en kvinna ska ha slöja eller en man vill praktisera sin religion genom att gå till sin moské så stör ju inte de andra människorna.
Normativ multikulturalism kategoriserar människor och delger dem specifika rättigheter och skyldigheter, eller i vissa fall avsaknad av just rättigheter. Konsekvensen blir att de mest extrema och konservativa framstår som de mest ”sanna” och representanter för gruppen.
Idag hamnar många personer från olika tillhörighet i mycket svåra valsituationer. Detta beskrivs vanligtvis på ett diffust sätt. Det finns många synvinklar på multikulturalism som bör debatteras, men tyvärr sträcker sig diskussionerna aldrig längre än den Al- Qaida eller den breivikska världskonspirationen där enade religioner krigar mot varandra.
Nu vänder jag mig till det politiska etablissemanget: VAKNA! Er generositet och det faktum att ni blundar för den obekväma verkligheten som ni själv har skapat genom att inte ta tag i problemen, skadar oss liberala muslimer. Vi har lämnat våra länder som styrs av fundamentalister där man avrättar människor för otrohet eller för homosexualitet. Men här blir muslimer som grupp ofta påhoppade, attackerade och förnedrade av olika rasistiska grupper som bara ser de felaktiga tolkningarna och extrema delar av islam och använder dem mot islam som helhet. Så länge ni fortsätter att stödja personer som Anas Khalifa eller Aziz Manji samt den typen av organisation som TUFF, Troende unga framtida förebilder, med medborgarnas skattepengar och er tystnad, eller har en man som Waberi i riksdagen som verkar ha samma idéer som talibanerna i Afghanistan, så kommer de rasistiska grupperna att vinna mer och mer mark och makt. Detta ett stort problem i samhället som bara växer och växer. Fast ni verkar inte se det alls.
Bahareh Mohammadi Andersson
Samhällsvetare, aktivist och kommunal kvinnofridssamordnare
På Sverigesresurser.se pågår debatten om integration och dina kommentarer är en viktig del av detta. Vi vill dock att tonen i kommentarerna ligger på en anständig nivå. Kommentarsfunktionen övervakas i enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Det innebär att den som kommenterar har juridiskt ansvar för sin text. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som inte följer svensk lag eller nedanstående regler:
Hjälp oss gärna genom att anmäla kommentarer som du anser inte följer reglerna eller går över en anständighetsgräns.
Allan
augusti 01, 2012Bra skrivet. Vi har vaknat för länge sen. Därför SD2014.
Linda
augusti 01, 2012En oerhört intressant artikel som berör en mängd angelägna samhällsföreteelser. Det grupptänkande som helt dominerar vårt samhälle är djupt rotat, inte minst genom kyrkan och senare fackföreningsrörelsen. När vi röstar, röstar vi på partier vars program och vars styrelse vi som individer inte har insyn i eller kan påverka. VI har kommit att acceptera att vi med vår röst överlämnar den politiska makten till en självutnämnd maktstruktur vars hela program vi köpt i stort sett osett. Och som vi bara kan förkasta vart fjärde år. I mellantiden bryr vi oss inte mycket. Om vi tittar på vilka som besitter den politiska makten, är de inte olika de som besitter den religiösa makten, eller de som tagit makten över någon annan grupp i samhället. Invandrade muslimer, pensionärer, kvinnor, homosuexuella… Praktiskt taget alla intresseorganisationen styrs av mer eller mindre självutnämnda ledare eller ledargrupper som ofta gjort ledarskapet till en karriär, snarare än ett tidsbegränsat förtroendeuppdrag, och som har skapat en struktur som skyddar dem och fjärmar dem alltmer från dem vars intressen de från början satts att företräda. Ibland leder det här så småningom till att organisationer splittras och faller sönder. Men alltför ofta drar sig de som inte tycker sig få gehör för sina intressen undan i tysthet, och gruppen tillåts fortsätta att officiellt representera hela det föregivna intresset. Och det intressanta är att dessa ledare, oavsett vilket intresse de nu säger sig företräda, har stora likheter med varandra. De är på något sätt samma sorts människor och kommunicerar väl. De är ‘political animals’, simmar i samma vatten. Jag vet inte hur man ändrar på det här. Men jag när ett visst hopp om att det sätt vi numera kan nå varann, vi som inte känner oss representerade av våra politiker eller våra religiösa ledare eller andra gruppledare i samhället. Att vi, utan att tulla på vår individuella frihet, kan finna sätt att få gehör för våra sunpunkter.
Anita
augusti 01, 2012Jag RESPEKTERAR inga människor. Bara deras (goda) handlingar. Jag RESPEKTERAR den politiker som AGERAR, inte för vad den säger. Det finns ingenting lättare än att prata…
Lars Robin
augusti 01, 2012Bra skrivet ! Det här stödjer jag !