Det går inte att blunda för att rasismen är den viktigaste anledningen till segregationen. Nyckeln till att lösa integrationsproblemen är att göra upp med rasismen. Men för att göra det måste vi sluta låtsas att rasism utförs av illvilja av i grunden elaka människor, och istället våga se att den största delen av rasismen i samhället utförs av hyggliga människor av rädsla eller slentrian. Det skriver Marcus Priftis, författare till boken Främling, vad döljer du för mig?.
Vem som helst som tittar efter kan se att vi lever i ett etniskt skiktat samhälle, där svartskallarna systematiskt är underordnade resten av svenskarna och underordningen är djupare ju svartare skallen är. Invandrare och deras barn är kraftigt underrepresenterade i samhällets topp och lika överrepresenterade i dess botten. Invandrare är oftare fattiga, oftare arbetslösa och lever oftare i utanförskap. Detta är ett faktum som har belagts i otaliga studier och offentliga rapporter.
Lika dokumenterat är det att den primära orsaken till segregationen är diskriminering. Visst finns det andra faktorer, såsom språkkunskaper, bristande formella meriter för att få det ena eller det andra jobbet, eller svårigheter att anpassa sig till det högtekniska och moderna samhälle Sverige är. Men skärskådar man dessa faktorer inser man snart att de bara kan förklara en liten del av segregationen. Hur gärna man än må vilja det, går det inte att förklara den bristande integrationen med något annat än diskriminering – alltså med rasism.
Den som vill ta integrationsproblematiken på allvar kan alltså inte blunda för rasismen. Utan att göra upp med rasismen, kommer det aldrig att gå att åstadkomma ett mer integrerat samhälle.
Men för att kunna göra det, måste vi förstå hur rasismen verkligen fungerar. Det räcker inte med modet att se sanningen i vitögat – vi måste också ha klarsynen att se bortom de klyschor och vanföreställningar som vi hållit oss med när det gäller rasism.
Vi vet hur hemskt det är med rasism. Vi vet hur mycket lidande och elände rasismen skapar. Men vi förväxlar resultat med avsikt. Vi håller oss med en bild av ”rasisten” som ett monster. En rödögd skinnskalle, en empatistörd rasbiolog, en Adolf Hitler. Det är en bild som förvisso stämmer in på några rasister – Anders Behring Breivik och huliganerna i Ungerska Gardet är ett par exempel – men lejonparten av rasismen utövas inte avsiktligt och i illvilja, utan av rädsla och slentrian. Den utförs inte av onda människor någon annanstans, utan av hyggliga personer som du och jag.
Diskriminerande handlingar begås inte nödvändigtvis av illvilja. En företagare som väljer bort en svartskalle från tjänsten som butiksbiträde gör det kanske inte för att han själv är rasist, utan för att han tror att kunderna är det och att det därmed är dåligt för affärerna. En person som hellre hyr ut sin lägenhet till en vit student än till en svart, kanske gör det för att hon fått för sig att det känns säkrare att pengarna kommer in på det sättet. Arbetsgivarna som får en bättre magkänsla av Lovisas CV än av Zeinabs identiska meritförteckning är inte rasister med vilje. Det är deras magkänsla som är rasistisk – eftersom den är färgad av en kultur som under tusentals år varit marinerad i rasism.
Monsterbilden står i vägen för att vi ska förstå det. För varje gång någon påpekar rasism är det någon annan som känner sig utpekad, instinktivt tänker på monsterbilden och sparkar bakut. Blir man kallad för rasist (eller tror sig ha blivit det) och tror att det betyder en Breiviks jämlike, blir man rimligen rätt förbannad. Debatten om rasism är full av den sortens ilska. Någon anklagar krönikör X eller akademiker Y för rasism, varpå dennes vänner och twitterföljare genast drar ut i strid till sin väns försvar.
Men det är bara för krönikör X och akademiker Y själva som det är viktigt huruvida de rentvås från anklagelserna eller inte. Det faktum att debatter om rasism alltid kommer att handla om vem som är eller inte är rasist, beror enbart på att det är de som dominerar debatten. Det blir deras prioriteringar som styr vad vi diskuterar.
Det är emellertid inte rasisten som är rasismens huvudperson. Det är den som drabbas. Endast genom att se samhället ur de drabbades perspektiv, kan vi förstå vad som måste förändras i det. Och ur de drabbades perspektiv spelar det liten om någon roll vem av de ledande opinionsbildarna eller makthavarna som är ”rasist”. Uppsåtet är ointressant. Det är resultatet – de ständigt förnekade möjligheterna och de upprepade kränkningarna – som är väsentligt.
Rasismen är ett av våra största samhällsproblem, eftersom det skapar lidande och elände och utanförskap vart den än drar fram. Men om vi ska kunna få bukt med det problemet, måste vi kunna diskutera det utan all den kränkthet som dränker debatten idag. Vi måste släppa monsterbilden och vår personliga prestige och istället börja se rasismen för vad den är. Och för att kunna göra det, måste vi börja lyssna på dem som drabbas av den.
Utan att käfta emot. Utan att bortförklara. Bara lyssna och ta in.
Marcus Priftis
Författare till boken Främling, vad döljer du för mig?
Foto: Sara Appelgren
På Sverigesresurser.se pågår debatten om integration och dina kommentarer är en viktig del av detta. Vi vill dock att tonen i kommentarerna ligger på en anständig nivå. Kommentarsfunktionen övervakas i enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Det innebär att den som kommenterar har juridiskt ansvar för sin text. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som inte följer svensk lag eller nedanstående regler:
Hjälp oss gärna genom att anmäla kommentarer som du anser inte följer reglerna eller går över en anständighetsgräns.
Allan
augusti 27, 2012Vi måste leta upp rasister i varenda håla och banka sk-ten ur dom. Det vet alla. Ungefär som McCarty såg kommunister överallt. Stigmatisering, hån, hat, förföljelse det är den metod som Marcus Priftis står för. Lustigt föresten att så många invandrare går över till Sverigedemokraterna nu. För att dom far illa av mångkulturen. Och vill ha nått bättre. Enkla tankar av enkla människor har aldrig lett nånvart. Du är väl inte en sån där med enkla tankar Marcus. Eller?
Marcus P
augusti 27, 2012Ditt svar är en bra illustration av hur hårt fast “monsterbilden” sitter fast i vårt medvetande. För trots att jag skriver rakt ut att jag inte är ett dugg intresserad av att jaga och peka ut rasister, är det just detta du läser in. Antagligen känner du dig utpekad – säkert inte utan grund. Men för mig spelar det ingen roll alls huruvida du “Allan” är rasist. Det är bara för dig det spelar roll. Jag tror inte heller på hat, hot och stigmatisering. (Det gör däremot de som skriver på länken du anger som hemsida.) Jag tror på självrannsakan och samexistens. Jag är intresserad av att rasismen som företeelse ska upphöra, därför att den orsakar lidande. Det är en enkel tanke. Och just därför är den så kraftfull.
Allan
augusti 27, 2012Problemet med dig, Marcus, är att du har i grunden fel hur verkligheten är skapt. Det finns rasism, men dess mekanismer är inte som du beskriver, och det är inte dessa dina fantasibilder som är orsaken till att folk hamnar i utanförskap och segregation. Har man en endimensionell bild av verkligheten blir man låst och inget vettigt kan göras. Tvärr Marcus, du har en felaktig världsbild och en felaktig syn på människor. I din text finns också inget konkret. Bara allmänt prat om att det är “rasisternas” fel. Det enda du åstadkommer är att spä på hatet, främlingsskapet och segregationen. Återkom om 10 år när du jagat rasister med din blåslampa, så ska du se att utanförskapet och segregationen är ännu värre än vad den är idag. Och du ska finna att du har ett moraliskt ansvar till att ha bidragit till att så blev fallet.
Vidar Berg
augusti 27, 2012Allan – var i texten uppmuntrar Markus till jakt på rasister och på vilket sätt ökar segregationen av att man lyssnar på de som blir drabbade av rasism?
Marcus P
augusti 27, 2012“Felaktig världsbild”. “Fantasibilder”. “Moraliskt ansvar”.
Och fortfarande ingenting som tyder på att du läst texten.
Lol.
Allan
augusti 27, 2012I stort sett varenda mening i texten är ju löst tyckande. Några exempel:
“Vem som helst som tittar efter kan se att vi lever i ett etniskt skiktat samhälle, där svartskallarna systematiskt är underordnade resten av svenskarna och underordningen är djupare ju svartare skallen är. ”
Underordnade hur? Jag tycker vi ger ett utomordentligt bra stöd till “svartskallarna” (vilket språkbruk förövrigt “svartskallar” fy!), gratis skola, gratis sjukvård, gratis tandvård, och mycket annat bra.
“Invandrare och deras barn är kraftigt underrepresenterade i samhällets topp och lika överrepresenterade i dess botten. Invandrare är oftare fattiga, oftare arbetslösa och lever oftare i utanförskap. Detta är ett faktum som har belagts i otaliga studier och offentliga rapporter.”
Ja det är ju inte speciellt konstigt att många invandrare inte är i samhällets topp (även om det finns lysande undtantag) med tanke på en massa faktorer (språk, kultur, utbildning mm), men det har ju inte ett dugg med “rasism” att göra. (I något fall kanske någon blivit förfördelade pga rasism men högst osannolikt att detta är någon speciellt avgörande faktor; tom så använder vi i vissa fall kvotsystem för att positivt särbehandla invandrare och förfördela svenskar. Rasism?).
“Lika dokumenterat är det att den primära orsaken till segregationen är diskriminering … en skärskådar man dessa faktorer inser man snart att de bara kan förklara en liten del av segregationen. Hur gärna man än må vilja det, går det inte att förklara den bristande integrationen med något annat än diskriminering – alltså med rasism.”
Löst påstående utan angivande av källa. Det är orimligt att tro att “rasismen” skulle vara den avgörande faktorn. Jag vet då ingen vetenskaplig undersökning som visar att “rasism” är en avgörande orsak till segregationen.
“Den som vill ta integrationsproblematiken på allvar kan alltså inte blunda för rasismen. Utan att göra upp med rasismen, kommer det aldrig att gå att åstadkomma ett mer integrerat samhälle.”
Här tuggas “rasismen” “rasismen” “rasismen” om och om ingen som en evigt mantra. Ett fluss på hjärnan hos Marcus? Eller???
Varenda mening spyr ju ut hat om dom hemska rasisterna, var dom nu finns. Jag vet inte nån egentligen, men klart några finns det väl. Ibland tar den sig i uttryck av judeförföljelse i Malmö tex, men det är ju en helt annan historia.
Jag slutar här och tänker inte analysera texten mer; hade jag inte varit på det humöret hade jag väl lett åt texten som ett pekoral av Hr. Proftis i Knisslinge, Grönköping, men nej Sigtuna var det visst senast det begav sig, fast det är väl ungefär samma sak …
Debatten smygstartar… : MARCUS PRIFTIS
augusti 28, 2012[...] Läs debattinlägget ”Dags att se klart på rasismen” [...]
Anders Löfgren
augusti 29, 2012Intressanta tankar…. Jag vet inte om det går att göra något åt det, dock. Jag har själv märkt att jag litar mer på folk som verkar vara som jag själv, inte i hudfärgen, men i sättet, som har samma referensramar och som jag känner igen mig i. Det torde vara något ganska naturligt för människan. Jag vet inte om jag vill kalla det rasism, dock. Det är väl mera en fråga om att solidaritet alltid lättare utsträcks till någon man identifierar sig med. Jag antar (då jag inte känner en enda invandrare) att det är samma i utländska grupper, det är tryggare att umgås med sin egen sort, där de sociala koderna och språket är gemensamt. Frågan är vad vi gör åt det, och om det ens är möjligt att mötas utan att tvinga den ene att anpassa sig till den andre?
Allan
augusti 31, 2012Synd att du inte känner några invandrare, Anders. Jag känner i motsatts härtill väldigt många. Det som jag noterat på sista tiden är att alltfler av dom ska rösta på Sverigedemokraterna. Jag har också noterat att alltfler svenskar ska rösta på Sverigedemokraterna,
Allan
september 02, 2012Om vi nu läser de dagliga tidnigarna kan vi se att Marcus Priftis fått “fina recensioner på tidningarna kultursidor” för sitt pekoral samt att ha flitigt utnyttjas som “expert” i frågor om rasism i Sverige, där han återupprepar löst tyckande som varande eviga sanningar. Ett mediaspektakel av episka proportioner spelas upp rakt framför dina ögon och du gör ingenting – absolut ingenting. Mitt enkla råd: Tänk själv, var kritisk och gå inte på allt som skrivs, framförallt inte av svenska journalister och absolut inte det som skrivs på kultursidorna i svenska tidningar.
Erik
september 02, 2012Lita inte på någon svensk journalist, lita hellre på Allans kommentarer.
Roger Svensson
september 04, 2012Om Marcus Prifits orkat titta på de undersökningar som finns inom området innan han skrev sin bok skulle han kanske ha insett att det som han betecknar som ”rasism”, och leder till segregation, är något så enkelt som att de allra flesta människor är lyckligare och känner sig tryggare när det är omgivna av människor ”som är som de själva” (precis som Anders Löfgren skrev ovan). Det visar t.ex. forskning från Storbritannien tydligt:
“We’ve done work here which shows that people, frankly, when there aren’t other pressures, like to live within a comfort zone which is defined by racial sameness. People feel happier if they’re with people who are like themselves.”
http://news.bbc.co.uk/2/hi/programmes/happiness_formula/5012478.stm
Att invandrare söker sig till områden där släkt, vänner och landsmän bor är lika naturligt som att infödda i stor utsträckning väljer bort dessa områden om de kan. Det har inte främst med ”rasism”, ”klass” eller bostadspolitik att göra. T.ex. så väljer etniska svenskar som emigrerar till spanska solkusten att i stor utsträckning bo i områden med andra etniska svenskar, inte för att de är ”fattiga”, tycker illa om spanjorer, spanjorers ”rasism” eller tvingas till detta av spansk bostadspolitik, utan helt enkelt för att man föredrar det!
Lika naturligt är att man anställer någon som ”är som en själv” och ”passar in”. Det gäller i lika hög grad invandrare som etniska svenskar: t.ex. att Mustafa anställer helst släktingar eller folk från ursprungslandet i sin närlivs och att Kalle föredrar att anställa någon annan etnisk svensk i sin däckfirma. Även det finns det forskning som visar:
http://www.dn.se/debatt/myt-att-inte-invandrare-diskriminerar-svenskar
Att börja anklaga folk för (omedveten) ”rasism” på grund av detta är därför ungefär lika vettigt som att anklaga de som föredrar apelsiner framför äpplen för att, omedvetet, diskriminera äpplen! Vad det mer handlar om att människor gör val, och då per definition ”diskriminerar” andra alternativ, och dessa val är enligt Marcus Prifit et consortes ”fel” och ett ”problem”.
Juha
september 12, 2012Eb nycket bra kommentar. Det tycks mig som att människor som Priftis gärna vill få det till att just svenskar skulle vara annorlunda, att de inte skulle vara som invandrarna.
Johan
december 09, 2012Faktiskt en helt korrekt slutsats, Roger! M. Priftis saknar möjligheten att bearbeta de små nyanser som dagens samhälle är uppbyggt av. Det finns inga 100%iga sanningar och inga människor är homogena i sin struktur. Rasister beter sig olika precis som invandrare beter sig olika.
För att ett samhälle ska kunna fungera måste alla samhällsgrupper sitta på varsin del av en gungbräda och gunga i takt. Status Quo. Problemen börjar när någon sida väljer att hoppa av. Marcus Priftis skyller detta på den vanlige “Svensson” som utan att veta detta själv är en fullblodsrasist.
Varför inte istället titta på den andra sidan, “invandraren” som väljer att inte bli en del av det svenska samhället, som väljer sitt utanförskap och som väljer att förändra, förbruka och förstöra det land han/hon nu är en del av.
Sanningen ligger där mittimellan någonstans, inte enbart i svenssons händer såsom Marcus Priftis så gärna proklamerar…
Erik
september 22, 2012Kolla in Avpixlats nya funktion för fria kommentarer på gammelmedia som stänger ner och censuserar kommentarfälten. Det är sann yttrandefrihet det!
Länken hittar du här: http://avpixlat.info/2012/09/19/yttrandefrihet-2-0-avpixlat-lanserar-ny-teknik-for-fria-kommentarer-i-gammelmedia/