Dags att se klart på rasismen

Foto: Sara Appelgren

Det går inte att blunda för att rasismen är den viktigaste anledningen till segregationen. Nyckeln till att lösa integrationsproblemen är att göra upp med rasismen. Men för att göra det måste vi sluta låtsas att rasism utförs av illvilja av i grunden elaka människor, och istället våga se att den största delen av rasismen i samhället utförs av hyggliga människor av rädsla eller slentrian. Det skriver Marcus Priftis, författare till boken Främling, vad döljer du för mig?.

Vem som helst som tittar efter kan se att vi lever i ett etniskt skiktat samhälle, där svartskallarna systematiskt är underordnade resten av svenskarna och underordningen är djupare ju svartare skallen är. Invandrare och deras barn är kraftigt underrepresenterade i samhällets topp och lika överrepresenterade i dess botten. Invandrare är oftare fattiga, oftare arbetslösa och lever oftare i utanförskap. Detta är ett faktum som har belagts i otaliga studier och offentliga rapporter.

Lika dokumenterat är det att den primära orsaken till segregationen är diskriminering. Visst finns det andra faktorer, såsom språkkunskaper, bristande formella meriter för att få det ena eller det andra jobbet, eller svårigheter att anpassa sig till det högtekniska och moderna samhälle Sverige är. Men skärskådar man dessa faktorer inser man snart att de bara kan förklara en liten del av segregationen. Hur gärna man än må vilja det, går det inte att förklara den bristande integrationen med något annat än diskriminering – alltså med rasism.

Den som vill ta integrationsproblematiken på allvar kan alltså inte blunda för rasismen. Utan att göra upp med rasismen, kommer det aldrig att gå att åstadkomma ett mer integrerat samhälle.

Men för att kunna göra det, måste vi förstå hur rasismen verkligen fungerar. Det räcker inte med modet att se sanningen i vitögat – vi måste också ha klarsynen att se bortom de klyschor och vanföreställningar som vi hållit oss med när det gäller rasism.

Vi vet hur hemskt det är med rasism. Vi vet hur mycket lidande och elände rasismen skapar. Men vi förväxlar resultat med avsikt. Vi håller oss med en bild av ”rasisten” som ett monster. En rödögd skinnskalle, en empatistörd rasbiolog, en Adolf Hitler. Det är en bild som förvisso stämmer in på några rasister – Anders Behring Breivik och huliganerna i Ungerska Gardet är ett par exempel – men lejonparten av rasismen utövas inte avsiktligt och i illvilja, utan av rädsla och slentrian. Den utförs inte av onda människor någon annanstans, utan av hyggliga personer som du och jag.

Diskriminerande handlingar begås inte nödvändigtvis av illvilja. En företagare som väljer bort en svartskalle från tjänsten som butiksbiträde gör det kanske inte för att han själv är rasist, utan för att han tror att kunderna är det och att det därmed är dåligt för affärerna. En person som hellre hyr ut sin lägenhet till en vit student än till en svart, kanske gör det för att hon fått för sig att det känns säkrare att pengarna kommer in på det sättet. Arbetsgivarna som får en bättre magkänsla av Lovisas CV än av Zeinabs identiska meritförteckning är inte rasister med vilje. Det är deras magkänsla som är rasistisk – eftersom den är färgad av en kultur som under tusentals år varit marinerad i rasism.

Monsterbilden står i vägen för att vi ska förstå det. För varje gång någon påpekar rasism är det någon annan som känner sig utpekad, instinktivt tänker på monsterbilden och sparkar bakut. Blir man kallad för rasist (eller tror sig ha blivit det) och tror att det betyder en Breiviks jämlike, blir man rimligen rätt förbannad. Debatten om rasism är full av den sortens ilska. Någon anklagar krönikör X eller akademiker Y för rasism, varpå dennes vänner och twitterföljare genast drar ut i strid till sin väns försvar.

Men det är bara för krönikör X och akademiker Y själva som det är viktigt huruvida de rentvås från anklagelserna eller inte. Det faktum att debatter om rasism alltid kommer att handla om vem som är eller inte är rasist, beror enbart på att det är de som dominerar debatten. Det blir deras prioriteringar som styr vad vi diskuterar.

Det är emellertid inte rasisten som är rasismens huvudperson. Det är den som drabbas. Endast genom att se samhället ur de drabbades perspektiv, kan vi förstå vad som måste förändras i det. Och ur de drabbades perspektiv spelar det liten om någon roll vem av de ledande opinionsbildarna eller makthavarna som är ”rasist”. Uppsåtet är ointressant. Det är resultatet – de ständigt förnekade möjligheterna och de upprepade kränkningarna – som är väsentligt.

Rasismen är ett av våra största samhällsproblem, eftersom det skapar lidande och elände och utanförskap vart den än drar fram. Men om vi ska kunna få bukt med det problemet, måste vi kunna diskutera det utan all den kränkthet som dränker debatten idag. Vi måste släppa monsterbilden och vår personliga prestige och istället börja se rasismen för vad den är. Och för att kunna göra det, måste vi börja lyssna på dem som drabbas av den.

Utan att käfta emot. Utan att bortförklara. Bara lyssna och ta in.

Marcus Priftis
Författare till boken Främling, vad döljer du för mig?

Foto: Sara Appelgren

 

Facebook Twitter

15 kommentarer

Vad tycker du? Lämna en kommentar!
Vill du gå i svaromål? Kontakta oss.

  •  

Kommentarsregler

På Sverigesresurser.se pågår debatten om integration och dina kommentarer är en viktig del av detta. Vi vill dock att tonen i kommentarerna ligger på en anständig nivå. Kommentarsfunktionen övervakas i enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Det innebär att den som kommenterar har juridiskt ansvar för sin text. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som inte följer svensk lag eller nedanstående regler:

  • Kränk inte individer, etniska grupper eller personer av en viss sexuell läggning.
  • Använd ett vårdat språk. Svordomar och könsord godtas inte.
  • Håll dig till det ämne som debattartikeln berör.

Hjälp oss gärna genom att anmäla kommentarer som du anser inte följer reglerna eller går över en anständighetsgräns.

Månadsarkiv

  • Följ oss på Twitter
  • Gilla oss på facebook
  • Vill du annonsera på sidan?
  • Vill du skriva en artikel?