Vi försöker ersätta den gamla rasismen med en välviljans rasism genom en fixering vid mångfald och människors ursprung. Men det går inte att ersätta en stor orättvisa med en mindre orättvisa. När vi kvoterar, skapar invandrarroller och stänger in människor i fack ersätter vi en liten bur med en något större bur. Målet måste vara att vi ska ut ur båda dessa burar, skriver Adam Cwejman, integrationsansvarig på Timbro och författare till boken Välviljans rasism.
När jag en kall höstdag befann mig på ett postkontor i Göteborg för att hämta ut ett paket hamnade jag i en lång kö till kassan. Längst fram och framför den tjocka glasrutan vid kassan stod en arg kvinna som skällde ut den kassörska som kvitterade ut paketen. Det var uppenbart att kassörskan inte kände sig bekväm med situationen. Vi andra i kön stod alla otåligt och tittade stumt på, osäkra på vad vi egentligen skulle göra. Efter en avhyvling som varade i flera minuter fick jag nog. Jag tog mig modet att avbryta diskussionen. Bestämt förklarade jag för den arga kvinnan att hon får ta det här senare med kundtjänsten och att det är många som väntar bakom henne.
Kvinnan rusade då ilsket ut ur postkontoret och stannade enbart för att peka på mig och skrika: ”Som försvenskad svartskalle borde du skämmas!” I stället borde jag solidarisera mig med henne mot svenskarna här, menade hon. Orden stannade hos mig. Jag hade nämligen knappt reflekterat över att jag stod i en kö där jag var den enda som, till det yttre i alla fall, inte hade uppenbart svensk bakgrund. Kvinnans första reaktion var att se situationen i termer av ett vi mot dem, där den självklara konflikten låg mellan svenskarna och de andra, det vill säga vi – invandrarna.
Utskällningen fick mig att tänka till. Varför reducerades jag till en roll som invandrare? Att påtvingas en godtycklig lojalitet eller ett objektivt gruppintresse har alltid framstått för mig som höjden av ofrihet. Helt plötsligt är du maktlös och utlämnad till färgen på ditt hår eller ditt ursprung. Fixeringen vid utseende, härkomst och etnicitet är en gammal företeelse. Det är inte på något sätt unikt för vårt samhälle eller vår tid. Men en positiv skillnad är att de senaste decennierna har många samhällen, inte minst det svenska, på olika sätt börjat bekämpa rasismen. Men rasismen har förändrats och utvecklats.
Min tes är att antirasismen själv bär på rasistiska föreställningar, och att denna välviljans rasism har blivit en del av det offentliga samtalet.
Istället behövs det, är min uppfattning, en rörelse bortom all form av rasism, gammal som ny. En sådan värld är möjligen en fåfäng önskan. Men jag är övertygad om att medvetna val kan få konsekvenser för hur samhället förändras. Möjligen kan man aldrig förändra de som gjort hat till sitt språk. Men det känns inte som en omöjlighet att påverka dem som söker bekämpa hatet och som tyvärr anammat ett antiindividualistiskt perspektiv för att åstadkomma detta.
Rasismen är en kategorisering av människor utifrån deras inneboende drag. Rasismen har tidigare manifesterats i en formell, legal form. Det tog sig uttryck i lagstiftning och förordningar som hindrade eller premierade människor med vissa egenskaper och påstådda rastillhörigheter. I större delar av västvärlden är den formella, legala rasismen nästan helt borta. Den gamla tanken att lagarna ska separera människor har ersatts med den universella tanken om alla människors lika rättigheter. Givetvis innebär detta inte att rasismen, i dess många former, är borta från något samhälle. Kategoriseringen av människor i grupper med inneboende oföränderliga drag görs ständigt. Dessa olika typer av rasism har som syfte, öppet eller dolt att gradera, indela och särskilja människor. Här märks tyvärr också att även personer och grupper som säger sig agera mot rasism ansluter sig till rasistiskt tänkande och rasistiskt språkbruk.
Man skulle kunna säga att rasismen har utrotats till stor del i sin formella form, det vill säga i form av lagar och regleringar som utgår från ras och etnicitet. Men den har inte ersatts med ett icke-rasistisk tänkande. Det demokratiska samhällets kamp mot rasism har fått en ovälkommen besökare: välviljans rasism. Sammankopplad med fixeringen vid tillhörighet, ursprung, bakgrund, härkomst, mångfald har vårt samhälle skapat en situation där vi tar ställning mot rasismen men samtidigt uppmuntrar den rasistiska logiken.
Vi vill inte att någon ska diskrimineras eller på annat sätt drabbas av nackdelar till följd av sin härkomst. Sedan gör vi inget annat än att fixera oss vid just härkomst som ett led i att förbättra samhället. Det finns ett avsnitt i den tecknade tv-serien South Park där Chef, den afro-amerikanske kocken, formulerar detta problem i en mening: “Nu förstår jag att jag nästan lät rasism göra mig till en rasist.” Chef förklarar under den sentimentala sensmoralen i slutet av avsnittet att rasismen gjorde att han själv till slut inte kunde sluta se allt och alla ur ett rasfixerat perspektiv.
Min poäng är att välviljans rasism till sin natur ofta är en uppföljning av och fortsättning på den ”gamla” rasismen. Genom en fixering vid kvoter, mångfald och människors tillhörigheter och ursprung fortsätter välviljans rasism teckna en kollektivistisk karta över samhällets medlemmar. Givetvis är det en väsentlig skillnad på att döma någon på grund av dennes härkomst och att kollektivt hjälpa minoriteter av olika härkomst, exempelvis genom kvotering. I det ena fallet består motivet av illvilja, i det andra av välvilja. Emellertid har vi hamnat i en situation där härkomst och kollektiv tillhörighet är betydelsefullt i en rad politiska och samhälleliga sammanhang.
Rasismen vinner i samma stund som vi erkänner dess grundläggande premiss: att det är dessa oföränderliga egenskaper som är individens meningsbärande fundament inför sig själv och samhället. Antropologen Ton Lemaire konstaterade att fokuseringen på härkomst i själva verket är ”omvänd rasism”. Det är hög tid att vi inser att vårt fokus på ursprunget – även om det görs med ett gott syfte – enbart förstärker diskursen att det är kollektiva tillhörigheter som sätter agendan, inte individers handlande.
Logiken är mycket enkel: Rasism är en konsekvens av att man fokuserar på ursprung och delar in människor i kollektiv. Ingen lösning på rasismen kan således bygga på ursprung eller uppdelning av människor – vilket gör att alla former av positiv särbehandling, kvotering och mångfald för mångfaldens skull faller platt.
Vad vi har att göra med är en fördold rasism. Önskningen att upplösa det hierarkiska samhället har lett till att vi grävt ner oss i grupptillhörigheternas skyttegravar. Det är vår kollektiva tillhörighet som utgör vår förutbestämda roll och intressegemenskap i samhället. Det är summan av kollektiva identiteter och inte summan av handlingar och erfarenheter som i första hand bestämmer individens funktion och förståelse av sin roll i samhället.
Det är mänskligt att i sin iver att förändra världen till det bättre glömma att vi måste hitta de rätta verktygen för att åstadkomma förändringen. Det går inte att ersätta en stor orättvisa med en mindre orättvisa. När vi kvoterar, skapar invandrarroller och stänger in människor i fack ersätter vi en liten bur med en något större bur. Men målet måste vara att vi ska ut ur båda. Invandraren är inte bestämd form singular. Det går inte att åtgärda orättvisor inom samhället genom att kvotera, begränsa, rollindela invandraren. Samhällsberättelsen om invandraren är i sig en förtryckande diskurs. Den har spelat ut sin roll, den må ha varit välvillig, men var samtidigt djupt rasistisk. Talet om att vi behöver fler invandrare på position X och Y är en evig bekräftelse att invandraren aldrig kan sluta agera i rollen som invandrare. Kom som invandrare och förbli en i evig tid.
Adam Cwejman
Integrationsansvarig på Timbro och författare till boken Välviljans rasism
Foto: Timbro
På Sverigesresurser.se pågår debatten om integration och dina kommentarer är en viktig del av detta. Vi vill dock att tonen i kommentarerna ligger på en anständig nivå. Kommentarsfunktionen övervakas i enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Det innebär att den som kommenterar har juridiskt ansvar för sin text. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som inte följer svensk lag eller nedanstående regler:
Hjälp oss gärna genom att anmäla kommentarer som du anser inte följer reglerna eller går över en anständighetsgräns.
Malinka P.
december 04, 2012Hej Adam.
Jättebra text, tycker jag. Vill bara säga att som jag förstår det (från andra texter i studielitteratur om ämnet) så är denna välvilliga rasism inte ett nytt fenomen. Jag tror dock att det är en problematik som kanske är vidare än det du beskriver. Jag tror att det du skriver om också går att applicera på bemötande av invandrare; hur vi pratar till och med dem och så vidare. Jag tänker på det ibland när jag besöker AF eller liknande myndigheter; handläggarna verkar använda sig av ett helt annat språkbruk när de möter en invandrare i jämförelse med en svensk.
Det är ett fenomen svårt att komma undan, så jag tycker att det är bra att du lyfter fram fenomenet så att även vi som arbetar mot rasism kan skärskåda oss själva och fundera över våra motiv.
mariam
december 07, 2012Bra Skrivet!!
Om den välvilliga rasismen |
december 11, 2012[...] någon vecka sen publicerades ett inlägg av Adam Cwejman på Sveriges Resurser, där han behandlar fenomenet att även anti-rasister handlar utifrån ett [...]
Sveriges Resurser » Nytt syre i integrationsdebatten | Här pågår debatten om integration
december 12, 2012[...] “Adam Cwejmans nyutkomna bok Välviljans rasism är en luftslang som pumpar in 114 sidor av nytt syre i den integrationsdebatt som just nu är farligt låst i anklagelser, förebråelser och cementerade positioner. Välviljans rasism? Det är Cwejmans beskrivning av en samhällelig strävan att människor som kommer hit hålls kvar i en invandrarroll, ofta mot deras vilja och inte till gagn vare sig för dem själva eller samhället i stort.” Det skriver Erik Helmerson på ledarplats i DN. Cwejman skrev själv på Sverigesresurser.se om detta vid lanseringen av boken. Du kan läsa hans text här. [...]
Varg i Veum
december 15, 2012Kul att fler drar fram “anti” rasismen i ljuset, det är bara genom att belysa och problematisera detta som man kan komma vidare. Jag har länge belyst och avslöjat detta hyckleri.
Magnus Andersson
januari 10, 2013Hej, Varg i Veum!
Antirasism kan naturligtvis uppmuntra till att tänka rasstruktur, men till rasstruktur-tänk uppmuntrar även de som kritiserar antirasister för “anti-vitism” och vill att vita ska uppmärksammas positivt.
Diskuterade igår med en som sett Craig Bodekers film om ras. Bodeker menar att man får säga att icke-vita är bättre på saker, t ex basket, men inte att vita är bättre på något. Den jag diskuterade med diskuterade gärna varför vita är bättre än icke-vita. Men: Den som inte är vit önskar inte få beröm för hur denne är som icke-vit. Skillnader mellan individer är störst, så fel identifiera efter ras.
Antirasisters kritik mot att icke-vita angrips är bra, men att berömma någon för hudfärg fyller ingen funktion, vare sig för den som får beröm eller för samlevnad mellan människor. Nej till all form av raspolarisering är det rätta. Att “antirasism är kodord för anti-vit” negligerar antirasismens motarbetande av att svarta angrips och önskar framhålla särskilda egenskaper hos vita, vilket innebär att ras polariseras. Alltså rasism.
Liberalism och generaliseringar | Eye C : Liberty
december 20, 2012[...] i stort. Jag skrev ett inlägg på Motargument.se om det för några dagar sen (grundat på Adam Cwejmans inlägg på Sveriges Resurser, som i sin tur grundar sig på hans bok, Den välvilliga rasismen), om man [...]
» Om bemötande av…
januari 16, 2013[...] välviljans rasism Antirasism bygger på rasistiska föreställningar Antirasistisk kritik av [...]
Allan
januari 23, 2013Spridande av helt självständiga tankar! Det är uppenbart näthat! Kalla in Lisa Bjurwald. Så här kan vi inte ha det. Folk som uttrycker åsikter som inte saktionerats av Lisa Bjurwald! Usch! Fy!
Sveriges Resurser » Spridda skurar | Här pågår debatten om integration
februari 13, 2013[...] mångkulturella samhällets svårigheter.” Det skriver Abraham Staifo i GP efter att ha läst Välviljans rasism. Lawen Mohtadi har även hon läst boken, och uppmärksammar detta i en krönika i Dagens Arena: [...]