Svenska myndigheter måste sluta att uppmuntra en passiv informationsöverföring till nyanlända invandrare. I stället behöver vi få igång en dialog mellan invandraren och det svenska majoritetssamhället och dess myndigheter. Det skriver Ernest Radal, en av personerna bakom Mobilearn.
Föreställ dig att du kommer till Sverige som nyanländ idag. Du kan ingen svenska och du vet inget om det svenska samhället. Du surfar runt på olika myndigheters internetsajter på jakt efter information och finner att många av dem har en del av informationen på olika språk. Men den är extremt begränsad och efter att du tillslut förstått att det är Försäkringskassan som kan hjälpa dig med information om tandvård, blir du bara besviken när det enda du finner på ditt hemspråk är sådant som inte handlar om just tandvård. Din samhällsintroduktion sker via kommunen, som ser till att du kommer i kontakt med olika insatser för att integreras i det svenska samhället. På samhällsorienteringen i din kommun får du böcker på ”lättläst svenska” med allt du behöver veta om ”om oss svenskar”. Det skulle vara detsamma som om jag flyttade till Somalia, och jag erbjöds en bok på lättläst somaliska att läsa för att bli fullfjädrad somalier?
När det gäller integrationen måste vi i Sverige utgå ifrån EU:s 11 grundprinciper för integration. Dessa ska och bör gälla gemensamma integrationspolitiska principer för invandrare i Europa – oavsett om individen kan det aktuella värdlandets språk eller ej!
Vi vet att det finns två nyckelfaktorer till en lyckad integration: språket och samhällsinformationen. Språket är en central del för en persons möjlighet till inflytande och delaktighet i det samhälle hon lever i. De flesta människor – oavsett bakgrund och härkomst – vill klara sig själva, försörja sig själva och sin familj, vill träffa nya människor, delta och bidra till samhället. Den andra centrala delen är samhällsinformationen. Även om en person utvecklar ett väl fungerande språk, så innebär inte detta att personen automatiskt klarar av sina färdigheter i samhället och privatlivet. Det behövs introduktioner till de vardagliga utmaningarna. Vad vi ser idag är en modell som endast leder till passiv informationsöverföring. Det saknas en dialog mellan tredjelandsmedborgare i Sverige och majoritetssamhället i form av våra myndigheter, för att öka kunskap och skapa ömsesidig förståelse.
Invandraren ges inte förutsättningar till egenmakt och stimuli. Idag får de en objektiv uppfattning om vilken information som invandraren kan tänkas behöva för en lyckad integration i det nya landet. En information som sedan överförs till dem passivt i ett platsbundet klassrum. Vad de i verkligheten skulle vilja ha och behöver, är att ges förutsättningar och rätt verktyg för att lösa de vardagliga utmaningarna på egen hand när de uppstår i verkliga livet.
Om vi är seriösa med att upprätthålla de ideal och mål som vi tydligen deklarerar, så måste vi prata öppet och mer ärligt om en central del i denna problematik. Myndigheterna måste tillhandahålla all sin information, samlad på olika språk, så att vår framtid utformas av ett enhetligt och öppet Sverige! Vad vi måste göra är att praktiskt tillämpa de gemensamma grundprinciperna för integrationspolitiken för invandrare i EU. Vi måste minska den passiva informationsöverföringen och öka egenkraften och stimuli till den egna integrationen, samt öka dialogen mellan nyanlända i Sverige och majoritetssamhället för att öka kunskapen och skapa ömsesidig förståelse. Detta kan göras genom öppen och samlad samhällsinformation tillgänglig och sökbar på olika språk.
Varför har inte våra svenska myndigheter sett möjligheten i att möjliggöra en unik samverkan mellan våra största svenska myndigheter genom samlad information om att vara nyanländ i Sverige? Genom en öppen och tillgänglig myndighetsdatabas, exempelvis på den mobila webben, med sökbar information på olika språk, skulle man kunna visa upp ett gemensamt ansikte i det nya landet. Istället för att låta den nyanlände söka runt inom olika myndigheter, skulle man behöva ha en och samma plats för nyanlända kring all information om den egna integrationen. Varför har de inte tagit chansen i att återta positionen som föregångslandet Sverige? Myndigheternas ledord är samverkan, men ingen verkar vilja bli ”samverkad”? En del i svaret är att de enskilda myndigheterna endast fokuserar på att göra vad som krävs av just dem själva. Invanda mönster och förlegade strukturer skapar en oflexibel verksamhet som är svår att styra.
Myndigheterna arbetar inte efter att tillsammans tillämpa de gemensamma grundprinciperna för integration, sett ur individens perspektiv, utan snarare till att tillämpa de egna myndigheternas principer ur deras perspektiv.
Ernest Radal
Mobilearn
På Sverigesresurser.se pågår debatten om integration och dina kommentarer är en viktig del av detta. Vi vill dock att tonen i kommentarerna ligger på en anständig nivå. Kommentarsfunktionen övervakas i enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Det innebär att den som kommenterar har juridiskt ansvar för sin text. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som inte följer svensk lag eller nedanstående regler:
Hjälp oss gärna genom att anmäla kommentarer som du anser inte följer reglerna eller går över en anständighetsgräns.
Allan
februari 15, 2013När det nu är så svårt så svårt att kommunicera skulle vi inte fundera på att minska ner inflödet så blir det inte så många som inte förstår?
Johanna
februari 28, 2013Hej! Håller med dig i mkt Ernest, men vill ändå tips om två webbportaler som är resultat av samverkan och som riktar sig direkt till nyanlända och som finns på flera olika språk: https://www.informationsverige.se och https://www.nyistockholm.se
Mia
maj 03, 2013Jag håller med om att det behövs en förbättrad dialog mellan det offentliga och nyanlända medborgare, över huvud taget behövs insatser som underlättar nyanlända människors delaktighet i svenska samhället. Att relevant myndighetsinformation finns tillgänglig på flera språk eller att någon som inte talar svenska har någonstans att vända sig för att få hjälp med översättning, är en förutsättning för vårt demokratiska system. Jag håller däremot inte med om att samhällsorienteringen som ges av kommunerna syftar till att lära deltagarna allt om svenskarna. Som jag har förstått det handlar samhällsorientering snarare om att nyanlända medborgare ska få information om och skapa förståelse för olika delar av svenska samhället av en person som talar samma språk, diskutera likheter och skillnader mellan Sverige och hemlandet och i dialog med läraren få diskutera, ställa frågor och reflektera kring det samhälle man kommit till. På informationsverige.se som redan tipsats om finns mer information om samhällsorientering. Där finns också undervisningsboken översatt till olika språk. Boken “Om Sverige” som används i samhällsorienteringen bl a i Göteborg är dessutom inte på lätt svenska utan vanlig svenska, som ett komplement till undervisningen som är på ett språk deltagarna kan uttrycka sig på utan språkliga barriärer. I Göteborg som jag har kommit i kontakt med genomförs dessutom studiebesök eller gästföreläsningar med olika samhällsaktörer, företrädelsevis olika myndigheter. Det är en början på en dialog mellan nyanlända personer och vårt gemensamma offentliga system, och i längden förhoppningvis något som underlättar integration för nyanlända medborgare.