När sverigedemokraten Erik Almqvist säger att Sverige ”inte är ditt land” till Soran Ismail utan andra bakgrundsattribut än hans mörka hår och eventuellt tonade hudfärg finns egentligen ingen annan orsak än ren rasism. Att händelsen filmades av en av partiets toppar utan efterräkningar visar också att ett av riksdagens partier bygger sin ideologi på rasistiska tänkesätt – förstärkt av en bisarr katalog med kriterier om svenskhet.
Att busspassagerare råkar ut för att sorteras efter hudfärg, att polisen genomför kontroller baserade på utseende, att politiker i svepande ordalag talar om ”etnicitet”, och att arbetssökande sorteras efter sina efternamn, är också exempel på en svensk verklighet med oroande inslag av institutionaliserad rasism. Onekligen finns drag av vad internationell forskning betecknar som ”strukturell rasism”. Det är – som diskrimineringsutredningen 2005 gjorde – rimligt att tala om att denna rasism sorterar människor efter ”tillskriven nationell, etnisk eller kulturell tillhörighet.”
Ser vi till den forskning som genomförts av SOM-institutet i Göteborg är det uppenbart att ganska många människor i Sverige faktiskt instämmer i påståendet att det är ”bra/mycket bra förslag ta emot färre flyktingar i Sverige”. Hälften av befolkningen har också ”negativ inställning” till islam (SOM-rapport 2012). En bild tonar fram där rasism existerar inte bara på elitnivå utan även i breda lager.
Men samtidigt pekar jämförbara siffror över tid på tydliga förändringar i mer öppen och tolerant riktning. I början på 90-talet instämde drygt hälften av befolkningen i påståendet att ”det finns för många utlänningar i Sverige”. Idag är det enbart cirka en tredjedel (SOM-rapport 2010). Medan det i början av 90-talet var så många som två tredjedelar som önskade se ”färre flyktingar” är det idag endast en dryg tredjedel (SOM-rapport 2012). Även om inställningen till islam i huvudsak är negativ har den blivit tydligt mindre negativ sedan 1990 (SOM-rapport 2012).
När det gäller integrationspolitik är bilden också betydligt mer nyanserad än att den skulle präglas av ren rasism. Svensk integrationspolitik har förvisso lämnat den rena mångkulturella hållningen till förmån för en mer ”integrationistisk”. Samtidigt är Sverige ett av få länder i världen som stått emot krav på språk- och samhällskunskapstester för att kunna bli ”svensk” medborgare (Borevi 2010).
Parallellt med att SD kom in i riksdagen har dessutom svensk invandringspolitik blivit öppnare, vilket även det är ett unikt fenomen i jämförbara länder (Hinnfors, Spehar, Bucken-Knapp 2012). Samtidigt finns få tecken på att sådana drastiska historiska diskrimineringsfenomen byggda på rasistisk grund som den svenska diskrimineringsutredningen pekade på – ”tattarlagstiftning”, antisemitism, rasbiologi – skulle finnas kvar idag.
Som rasismforskningen pekat på finns en rad subtila samhälleliga hierarkier till förmån för majoritetssamhället, men att de skulle vara större idag än säg på 1960-talet finns det få belägg för. Samtidigt har en rad attityder och åsikter faktiskt förändrats i mer tolerant riktning. Anledningen till förbättringen är inte alldeles lätt att bestämma. En tänkbar anledning kan vara den generella välfärdsstaten som inte delar in människor i olika kategorier.
Sammantaget skulle det vara välgörande om debatten om rasism och integration inte enbart såg till de flagranta övertrampen utan även till de positiva exempel som trots allt finns. Skall vi söka orsaker till förändring för att få effektiva verktyg till förbättring bör den positiva utvecklingen sedan 1990-talet finnas med i bilden.
Jonas Hinnfors
Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet
Hallonet
juli 01, 2013Ett problem med debatten är när man attackerar vita anti-rasister och lägger skuld på dom, och på det sättet skrämmer bort folk ifrån rörelsen.
Alla “vita etniska svenskar” är inte onda rasister, och ska heller inte behöva ta ansvar för det som SD eller rasister gör!
Vi anti-rasister arbetar hårt för att man ska sluta klumpa ihop muslimer eller afrikaner – varför ska man då klumpa ihop vita etniska svenskar?
Rasismen kan bara bekämpas kollektivt | VÄNSTRA STRANDEN
januari 19, 2014[...] anmälda högerextrema hatbrott ökar, åtminstone i vissa delar av landet. Samtidigt finns det ingenting som tyder på att fler människor idag än tidigare hyser rasistiska, främlingsfientliga eller invandrarkritiska [...]