Utanförskap rättfärdigar inte kravallerna i Husby

Att enögt beskriva upploppen i Husby är ett misstag. Sverigedemokrater hävdar att nattens kravaller beror på invandring, när det i själva verket är en fråga om utanförskap. Men inte heller människor i utanförskap har rätt att kasta den demokratiska processen åt sidan till fördel för upplopp och kravaller. Ett fel rättfärdigar nämligen inte ett annat, skriver Bawar Ismail, liberal debattör och frilansskribent.

Under söndag kväll skakades Husby av ett upplopp. Att bruka våld och vandalisera oskyldiga människors egendom är fullständigt oacceptabelt. Upploppen ska inte glorifieras – även om utanförskapet existerar har upploppsmakarna inte rätt att begå brott. Gårdagens händelser kommer åter igen skapa debatt om Sveriges förorter.

Upploppen i Husby sägs vara en reaktion på polisens dödsskjutning av en man tidigare i månaden. Enligt organisationen Megafonen kom polisen med lögner till pressen om hur det hela gått till. Varken jag eller upploppsmakarna kan agera domare gällande polisens agerande – det är upp till en utredning att avgöra om polisen agerat fel eller inte.

Sverigedemokrater som beskyller invandringen som roten till problemet har tydligen inte lärt sig av historien. Upplopp är inte ett samhällsfenomen som är kopplad till skilda kulturer. Det är ett fenomen som alltid funnits i våra samhällen, vare sig det är här i Sverige eller någon annanstans i världen. Den har antigen sin bakgrund i socioekonomiska faktorer eller hos opportunister som tagit sig chansen att begå brott och förstöra för andra.

Låt mig vara glasklar: jag försvarar inte upploppsmakarna. De gör sina grannar och sin ort en stor otjänst när de vandaliserar och försvårar för polisen att göra sitt arbete. Man löser inte problem genom att förstöra för andra. Det är därför olyckligt att se att Megafonen, som arbetar med ungdomar i förorten, försvarar upploppen. ”Det här är det enda sättet att uttrycka frustration när andra demokratiska vägar är stängda,” skriver man på sin hemsida. Den demokratiska processen är inte alltid snabb och effektiv. Det tar tid att kasta ljus över sina problem för resten av samhället och få svar på sina frågor som man driver. Den demokratiska processen kan aldrig kastas åt sidan för kravaller och upplopp.

Med det sagt, polisen är givetvis inte heller problemfri. Det finns röster som försvarat polisens hantering av gårdagens stökigheter. Vittnen på plats har däremot berättat om övervåld, brutalitet och rasism från polisens sida. Polisen har själv anmält händelserna som ägde rum i söndags. Det hela stärker bara caset för en oberoende myndighet vars verksamhet bör vara att granska polisen. Om vittnesmålen av polisens brutalitet stämmer är det högst oacceptabelt!

Jag ser utanförskapet. Känslan av förminskning och osynlighet. Maktlöshet. Avsaknaden av goda framtidsutsikter. Men frustrationen får aldrig övergå till våld.

I dessa dagar kommer kraven på olika politiska förslag för att lösa utmaningarna att höjas. Men vi får inte tro att politiker kan lösa problemet med en enkel formel. Det är naivt. Politiken ska erbjuda verktyg åt medborgarna så att man kan bygga sitt ett bättre liv. Detta görs genom lika och goda förutsättningar för alla, genom en kvalitetsinriktad kunskapsskola och genom att fler hamnar i arbete. Även ungdomarna som känner sig frustrerade och övergivna av samhället måste ta sitt personliga ansvar och aldrig kanalisera sin frustration genom våld. Utanförskapet är inte permanent. Ungdomarna kanske känner att de är offer, att deras framtid är som bortblåst, men det får aldrig bli deras öde. Samhället ska erbjuda det stöd och hjälp som behövs för att skapa sig en bättre tillvaro. Det bör ligga i centrum för de kommande dagarnas debatt.

Bawar Ismail
Liberal debattör och frilansskribent