Dagens debatt om svenskhet stjäl fokus från de verkliga problemen. Att gradera befolkningen efter personers svenskhet löser varken trångboddhet eller dåliga skolresultat. Det skriver Salar Rashid (S), Stockholms kommunfullmäktige, i en text tillägnad vännen Abdirahim Hassan (V).
Bor man i en Stockholmsförort stöter man på en återkommande företeelse som retar gallfeber på en. Det är problemformuleringar som egentligen borde handla om socioekonomiska förhållanden eller klass, men som idag ramas in och översätts till ett problem om nedmontering av ”svenskheten”.
Ibland kan man fråga sig hur nödvändigt det är att föra en diskussion om ”svenskheten”? Vilka problem vill vi egentligen lösa och vad vinner vi på en sådan diskurs? Framför allt när utgångspunkten omöjliggör inkludering och ett tillvaratagande på gemensamma värden.
Eller menar vi på riktigt att människors missgynnade position i samhället som arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet, trångboddhet eller dåliga skolresultat handlar om att människor inte är tillräckligt ”svenska” i förorten, eller att förortens samlade problem handlar om ett nedrustande av ”svenskheten”? I så fall har vi fått mycket om bakfoten.
Skämtsamt skulle man kunna säga: blondera dem och ge alla svenska namn så löser sig allt. Arbetslösheten kommer gå ner, trångboddheten kommer att försvinna och utbildningsresultaten kommer att vända. Tänk om det vore så enkelt.
Men det som är allra mest upprörande är konsekvenserna av de signaler som upprätthållandet och diskussionen om ”svenskheten” sänder ut till befolkningen i Stockholms förorter. Häromdagen hängde jag i Bredängs centrum, mina hemtrakter. På plats försökte jag starta en politisk diskussion med ungdomar som vistades ute. Jag ställde enkel fråga: vad tycker du är dåligt med ditt område? En av ungdomarna svarade snabbt: mannen vad är bra med Bredäng? Det bor inga “svenskar” här. Alla flyttar härifrån. Punkt slut.
Svaret är lika vanligt som upprörande. Varför definierar vi ett områdes status efter hur många “svenskar” som bor i området? Betyder det att mitt område är för evigt dömt som något dåligt om det aldrig flyttar hit några “svenskar”?
Än värre är det med den taskiga självbilden, som många av oss i förorten lider av. Sarkastiskt nog skulle man kunna säga att ju fler ”svenskar” det bor i ditt område, desto bättre stadsdel. Ju färre invandrare det bor i ditt område, desto bättre stadsdel.
Den som påstår att människor med invandrarbakgrund inte drabbas av strukturell diskriminering, eller att fenomenet överutnyttjas och gått till överdrift, den ljuger för sig själv, eller kanske är den förblindad av diskursen om svenskhet.
För detta är själva essensen av vad strukturell diskriminering innebär för mig: Att ungdomar i förorten undermedvetet nedvärderar och degraderar sina områden och sig själva på grund av vilken bakgrund de eller deras grannar har. Detta utan att analysera vad de själva säger.
Jag ryser varje gång jag tänker på detta fenomen. Men vem kan egentligen klandra dem? Vi matas alla av denna mediala bild av förorten. En kulturaliserande diskurs. En diskurs som jämt utpekar deras föräldrar och grannar som”losers” och deras område som utflyktsorter. Vem skulle inte få mindervärdeskomplex, dålig självbild eller självkänsla?
Det är inte sällan man hör att ”Sverige är ett av världens bästa länder att växa upp i.” Och att “alla i Sverige har lika möjligheter och lika chanser”, är två andra vanliga argument. “Det gäller bara att visa framfötterna.” Förvisso är detta sant. Men det gäller då att först och främst få rätten att betrakta Sverige som allas och hela den svenska befolkningens hemland, vilket en debatt om svenskheten omöjliggör.
Ett hem behöver bara innefatta tre värden för att göra det fulländat: Trygghet, inkludering och möjligheten att kunna växa.
Man brukar säga att arbetarklassens frigörelse är dess eget verk. Detsamma gäller för dessa ungdomar. Det är dags att ungdomen från förorten börjar definiera sig själva.
Salar Rashid
Socialdemokrat i Stockholms kommunfullmäktige
PS. Denna text är dedikerad till Abdirahim Hassan (V). En aktivist, förortskämpe och vän. Du kommer för evigt vara saknad. Vila i frid.
På Sverigesresurser.se pågår debatten om integration och dina kommentarer är en viktig del av detta. Vi vill dock att tonen i kommentarerna ligger på en anständig nivå. Kommentarsfunktionen övervakas i enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Det innebär att den som kommenterar har juridiskt ansvar för sin text. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som inte följer svensk lag eller nedanstående regler:
Hjälp oss gärna genom att anmäla kommentarer som du anser inte följer reglerna eller går över en anständighetsgräns.
Allan
September 05, 2013Vad ger Salar Rashid rätten att frånta mig rätten att betrakta mig som svensk?
Erik
September 05, 2013Ungdomar från förorten definierar redan sig själva oavsett vad Salar Rashid skriver. Det tar sig uttryck i bilbränningar, stenkastning på polis och brandkår, upplopp mm.
Skogsharen
September 11, 2013Jag försöker begripa essensen i Rashids artikel, men kan inte få grepp om den; jag hittar ingen röd tråd. En potentiellt viktig sak som Rashid i varje fall lyfter fram är att det kan finnas en tendens hos människor med invandrarbakgrund att nedvärdera sig själva. Det kanske stämmer, och det är olyckligt i så fall, om man själv håller tillbaka sig och nedvärderar sig själv och därmed inte kan tillgodogöra sig de möjligheter som samhället erbjuder. Tyvärr presenterar Rashid inga bevis för detta. Inte ens anekdoten om pojken i Bredäng kan anses vara en sådan indikation då denne kanske menar att han tycker den minskade mångfalden (med utflyttande svenskar) i Bredäng är ett problem där han ser kontakter med svenskar som en möjlighet att bättre agera i samhället. För att knyta tillbaka till rubriken (som jag inte förstår baserat på texten): Inte menar väl Rashid att det är ett problem att vi har en majoritetskultur i Sverige som är etnisk svensk? Vilket folk skulle acceptera att erbjuda människor från när och fjärran fristad och arbetstillfällen till priset av att man måste ge upp sin egen samhällsordning och kultur? Eller är det en inneboende förutsättning i mångkulturella samhällen? I så fall är det hög tid att gå till valurnorna och folkomrösta om mångkulturen.
Martin
September 24, 2013En rätt bra artikel på många sätt. Däremot, jag kommer aldrig känna någon samhörighet med er kolonisatörer. Min lojalitet är till sveriges ursprungsbefolkning.
Roland Qvarnström
September 24, 2013Efter ett informationsmöte gällande integration var det frågestund. Panelen bestod av fem repr. från olika partier.
Första frågan gällde hur mycket pengar som avsatts till sjukvård och till skola? Frågan besvarades. Nästa fråga var “hur mycket har avsatts till invandrarverksamheten?” Panelen: typisk rasistisk fråga. Nästa!
Hur många av här närvarande är beredda att ta hand om och försörja en enda invandrare. Räcker upp handen! Ingen! Inte ens någon i Panelen?
Från Panelen: tiden för frågor är utgången mötet avslutas!
Ibland är skillnaden mellan orden “diktatur” och “demokrati
svår att särskilda på annat sätt än dess stavning.
Janne
January 09, 2014Ledsen att göra dig besviken Rashid men för mig går svenska pensionärer och arbetslösa svenskar före vurmande för andra länders befolkning.Vi ska naturligtvis ta emot flyktingar men dagens naiva och kravlösa invandring finns inte att finna i något annat land.Vår välfärd raseras men endast sd vågar diskutera problemet.